21/2
Masken åker på.
Med stor bestämdhet så pressar jag upp mungiporna.
Till slut får jag äntligen fram ett någorlunda bra leende.
Det får duga för dagen, tårarna får komma när ingen ser.
Man vill så gärna berätta för dom som behöver veta.
Men det går inte. Det bara går inte.
Med några få enkla ord ska jag försöka beksriva känslan.
Jag hörde rösten, och det rös i hela mig, som det gjort så många gånger förr.
Men denna gång var annorlunda, den var ingen mardröm.
Den var verkligehet, du stod där.
Toaletten fick snabbt bli min räddning och jag grät.
Grät säkert flera hundra tårar dom få skunder jag kunde smita undan.
Sen ut igen och möta allas blickar. Då kanske ni förstår.
Förstår att Masken måste åka på.
Finns inga ord i världen som kan beskriva känslan. ibland vill jag bara lägga mig och försvinna ett par dagar, veckor, år. Kanske för alltid? han har förstört så mycket, splittrat en familj. Bara tanken får mig att vilja spy. Sluta fjäska för mig och skaffa dig ett jävla liv din idiot!!
vill berätta för er om min träning igår för den var min räddning för dagen igår, men det finns inga glada tankar i mittt huvud nu så vi tar det en annan gång.
Han har förstört ytterligare en dag.
And off she go!