31/8
Äntligen!!
Det jag ska skriva nu är något jag längtat efter att få skriva i över ett år, jag har fått schema på maxi! Okej, det är inte mycket men med min uträkning att jag får ut 6500 efter skatt så det betyder att mina räkningar och min mat är betald. Sen kommer jag naturligtvis jobba mer än så. Förstår ni hur skönt det känns??! Jag behöver aldrig mer oroa mig för att inte få ihop tillräckligt med pengar.. åh fy fan, jag kan andas igen. Klumpen i magen har släppt nästan helt. Inatt sov jag HELA natten, det vet jag inte när det hände senast. 9 timmar sömn I STRÄCK. Åhh, jag är så glad. Livet kommer ordna sig.
Jobbade igår, det var första "riktiga" passet efter sjukskrivningen och de gick bättre än förväntat. Fick lite svårt att andas ibland men det berodde mest på att det va den stressigaste dagen/kvällen jag varit med om. Typiskt att det ska va så första dagen då.. "Tänk om jag inte hinner göra allt innan jag slutar?" -Men what the f.. emelie! Då e de väl bara att stanna kvar tills du e klar då. Jag lugnade ner mig själv ganska bra.. Men ingen va gladare än mig kvart över tio igår när jag stämplade ut.. skönt som fan efter den stressen. Men ärligt alltså, jag ska inte klaga för jag har ett jobb och fast inkomst, och det känns så otroligt härligt!
Nej gå och sola kanske, har fan aldrig varit såhär blek den sista augusti.
Stay fresh!
29/8
Gu så gött..
Har äntligen gått med i a-kassan, det var änno lättare än jag trodde det skulle va. Hon tog alla uppgifter över telefon så nu är det klart, helt underbart :) Det har varit en stor oro-källa för mig så nu är jag ytterliggare ett steg närmare lycka. Ska faktist förska ta tag i allt jag behöver nu istället för att bara skjuta upp det. Råkade snubbla över en artikel i aftonbladet igår som innebar en månads gratis medlemsskap på viktklubb.se , så min prenumaration börjar på måndag, förhoppningsvis räcker det med en motivationsmånad för att komma igång. Beach '08, here I come ;) hehe. Ska förmodligen införskaffa galaxen-kort.. men köper bara ett 10-kort eftersom jag inte vet hur bra jag kommer sköta mig.. mer än 2 ggr i veckan kommer jag nog inte träna nu i början ändå.. hehe..
Jag har ett mål, en målvikt som jag haft i ca 3 år, i söndags morse var jag precis på gränsen, ett hekto mindre och jag hade varit där, gud jag längtar... men har redan bestämt mig för en ny vikt jag ska ha innan jul. det handlar bara om ca 6 kilo så det borde gå.
Jobbade första dagen igår, det var sjukt skönt att vara tillbaka i verkligheten! Fick ett schema september ut,, gött gött. och förhoppningsvis så åker jag till Magnus den 28e sept, så den här månaden kommer bli bra :) Jag är en riktig höst/vinter männniska! Längtar grymt efter julen, drömde om att vi odlade julgranar inatt ! hehe.. *tittar runt mig* undrar just vart min ska stå nu i jul. HA! hittade perfekta stället, där fåtöljen står (för er som vet hur det ser ut hos mig) .
Idag har jag plockat lite, sen bara hängt, ska med mamma och handlar vid fyra, sen på möte på mastis med Maxi. Får se om dom har nåt intressant att säga, men det spelar ingen roll för bara att få sitta där med alla gör mig glad :)
Stay fresh!
27/8
När det psykiska väl sätter igång och blir fysiskt så vet man att man måste förändra sitt liv. Jag har (kan jag säga nu) äntligen fått en reaktion utav min kropp att något var tvunget att göras. Att jobba så mycket och direkt efter jobbet hålla på diverse olika aktiviteter tar på kroppen. Min mamma påminde mig om något jag sagt i mitten på Juli; "Jag önskar att jag bara fick ligga hemma en kväll med en film och cola och chips." .. Hon hade sagt att det bara var att göra det men då hade jag förundrat tittat på henne och fortsatt med att jag inte har tid. Nu kommer jag skriva direkt från mitt hjärta för att ni ska kunna förstå vad som hände,likväl som jag har pusslat ihop bitarna. Vilket betyder att jag inte kan ge er ett klart svar men många små saker som ledde till detta helvete jag varit med om dessa tre veckor..
Med mycket att tänka på men ingen tid att få fundera resulterade i yrsel och andningssvårigheter. Med en oro som inte var av denna värd blev detta bara värre. Som vanligt så hoppas man sådant ska gå över och jag ignorerade dom tydliga tecken som min kropp gav mig. Men till slut tog jag tag i saken och drog med mig mamma till sjukhuset. Det konstaterades snabbt att min stress hade lett till ångest och att varva ner var den bästa medicinen. Så jag följde doktorns råd och sjukskrev mig en vecka och låg nästan bara hemma. Jag tänkte över vad jag var tvungen att ändra på och vad jag skulle ägna mina tankar åt. Som sagt så var det några små saker som gjorde mig så illa.
-Min orolighet över allting hela tiden, att inte kunna slappna av och bara leva. Utan att behöva planera och veta vad som händer runt mig hela tiden.
-Att kunna säga nej till alla roliga tokigheter som mina vänner har för sig hela tiden. Det var omöjligt innan men nu vet jag att jag inte behöver vara med på ALLT utan dom finns kvar imorgon ändå.
-Behov,ja alla mina behov. Usch, dom fick mig att må riktigt dåligt.
-Pengar, jag har dom, jag får dom och ja klarar mig. Men TÄNK OM jag inte får jobba tillräckligt nästa månad, TÄNK OM jag skulle bli uppsagd bara sådär.. men hallå? varför tänker jag så?? Det har jag fått en annan syn på.
..Det finns så mycket mer jag förändrat i mina tankar men jag vill tyvärr inte dela allt med er. Men det viktiga är att jag själv kommit till insikt vad som måste och vad som bör göras och här sitter jag idag, lycklig över att få jobba imorgon. Men samtidigt nervös att jag inte kommer klara det. Men lugn Emelie, lugn. Det löser sig alltid. Så fort jag fick diagnosen så började jag försöka slappna av. Och vet ni vad? :) Redan efter fyra-fem dagar så släppte det. Jag kan inte säga att jag är helt frisk än, men på mycket god väg. Och jag har till väldigt stor del mina vänner och min mamma att tacka för det.
Med eran förståelse och eran omtanke så förstod jag snabbt att jag bara kan må bra i eran närhet. Jag älskar det ni gör för mig.
Så, med facit i hand så vet jag nu att jobba är roligt, att folk som aldrig mått dåligt på riktigt ska hålla käft, och att det är inte farligt att söka hjälp när kroppen inte orkar längre.
Kärlek, Emelie.
5/8
vart ska jag börja? egentligen vill jag skriva om allt jävla kul som har hänt men det går inte, för det jag vll och behöver skriva av mig handlar om helt andra grejer.
"Hörde du att din pappa är på behandlingshem?"
"jasså, igen?"
"vaddå igen?"
när ska folk förstå? en gång idiot, alltid idiot.. samtalet fortsätter...
"Han vill verkligen sköta sig den här gången Emelie, är det inte dags att ha kontakt igen?"
"Den dagen han varit fri i 5 år, kanske 3, så kan jag TÄNKA på saken."
"Men Emelie, det kan hända mycket på ett år. Man kan bli en bättre människa."
"ja det kanske man kan, men man kan förstöra jävligt mycket på 20 år också."
Så sluta för fan att tjata. jag vill inte. vad är det folk inte kan förstå? Om ni bara visste, då skulle ni aldrig pressa mig. Jag vill inte, fatta det. Och jag vill heller inte att mina vänner ska veta vem han är, hur han ser ut eller vad han heter. SÅ är det bara. Och DU sen kommer och tror du har nåt att komma med gör fan inte saken bättre. Den dagen du sitter i hans skor tänker jag som vanligt skaka på huvet och säga "sorgligt".. som med alla andra människor som pundar och super för mycket. skyll aldrig på er omgivning, skyll aldrig på någon som helst annan än er själva. Nu gör erat jävla val era idioter.. jag hade bara turen att jag hade familjen och vännerna som drog mig (bokstavligt talat) ifrån dig annars hade nog mitt liv blivit en deja vu utav mammas.. men PJUH i sista stund kom det. och här sitter ja idag, frisk, välbehållen och så vidare... men klart tankarna finns där, jag "vet" ju hur lätt det är. men jag önskar jag är tillräckligt stark hela livet och att jag aldrig hamnar i den krisen där skiten gör mig glad.
Jag har hatat jag har älskat
Men på slutet av dagen är det samma känsla
Det som händer ja det får väl hända
Alla står för nått men hälften kommer vända
Folk blir äldre folk blir annorlunda
Vissa tappar fotfästet andra pundar
Allt var bra jag minns när vi var unga
Men allting förändras nu törs jag inte blunda
Nätterna blir längre jag håller mig från sängen
Drömmarna föråder mig långt ifrån en ängel
Avtrubbad orkar inte prata
För det du säger vänds emot dig du blir hatad
Dom som vet dom vet vad dom har startat
Dom tror inte jag hör deras eko på gatan
Andas ge mig en nypa luft
Ska jag ner på botten får du fan dyka först
Är jag killen i spegeln det kan väl stämma
Min sociala kompetens den är lämnad
Vill inte sova dricka äta eller vända-
På nästa blad för jag har blivit åt en penna
Många borde tycka mindre lyssna mer och känna
-?- lite mer på folk omkring sig och skämmas
Jag är likadan ja saken är den va
Alla kastar sten i glashus dom är hemska
Svarar på frågan om alla låtar jag släppte
Jag är en av de få som inte fattar när det räcker
Du blir inte glad av pengar du blir inte glad av saker
Du är inte van och kända du blir immun mot hatet
Vilket betyder att du gillar småsnack-
Med snubbar som du inte känner kan du gå tack
Lyssna kan alla här inne vara tysta
Och vill du mig nått så kan du bara vissla
Just Stay!