31/5
No expression...
Såg just på slutet utav greys.. dagens program handlar ju som dom flesta redan vet om pappor.. Så var det en mening nån sa typ, "Klubben för dom som förlorat sina pappor" .. och jag kände mig så välkommen där.. Jag vet mycket väl att min pappa fortfarande lever, men jag har inte pratat med honom på snart två år, och knappt något innan det så för mig så känns det konstigt när man tänker på det. Att han aldrig lär sig, men jag tror att även om han skulle börja sköta sig så är allt redan förstört.. finns inget förtroende eller känslor till övers för honom. Jag skriver om det här bara för att jag måste få ur mig ibland annars går jag väggarna på nerverna..
Jag hatar att se in i mina bröders ögon när dom pratar om honom för där ser jag den sårbarhet som jag vet dom bär inom sig.
Jag hatar när min mamma nämner hans namn för jag hör det mörka bakom hennes historia.
Jag hatar rädslan när jag sitter på jobbet.
Jag hatar att inte minnas min barndom
Jag hatar att inte kunna dela mina känslor och innersta minnen med mina vänner
Jag hatar att han hade den makten.
Jag hatar att höra min farmors besvikenhet över honom.
Jag hatar mina tårar till coyote ugly.
Jag hatar känslan inför att någon gång våga bo på en bottenvåning.
Jag hatar det han gjorde alla jag håller så kärt.
Jag hatar att han fortfarande kan förstöra en bra dag.
Jag hatar den människan så det gör ont i hela själen.
Fan det här skulle ju egentligen bli ett glatt och positivt inlägg.. Jävla Greys!
Alla har något bra,nåt som andra vill ha. Ni är värda allt som livet kan ge.
Såg just på slutet utav greys.. dagens program handlar ju som dom flesta redan vet om pappor.. Så var det en mening nån sa typ, "Klubben för dom som förlorat sina pappor" .. och jag kände mig så välkommen där.. Jag vet mycket väl att min pappa fortfarande lever, men jag har inte pratat med honom på snart två år, och knappt något innan det så för mig så känns det konstigt när man tänker på det. Att han aldrig lär sig, men jag tror att även om han skulle börja sköta sig så är allt redan förstört.. finns inget förtroende eller känslor till övers för honom. Jag skriver om det här bara för att jag måste få ur mig ibland annars går jag väggarna på nerverna..
Jag hatar att se in i mina bröders ögon när dom pratar om honom för där ser jag den sårbarhet som jag vet dom bär inom sig.
Jag hatar när min mamma nämner hans namn för jag hör det mörka bakom hennes historia.
Jag hatar rädslan när jag sitter på jobbet.
Jag hatar att inte minnas min barndom
Jag hatar att inte kunna dela mina känslor och innersta minnen med mina vänner
Jag hatar att han hade den makten.
Jag hatar att höra min farmors besvikenhet över honom.
Jag hatar mina tårar till coyote ugly.
Jag hatar känslan inför att någon gång våga bo på en bottenvåning.
Jag hatar det han gjorde alla jag håller så kärt.
Jag hatar att han fortfarande kan förstöra en bra dag.
Jag hatar den människan så det gör ont i hela själen.
Fan det här skulle ju egentligen bli ett glatt och positivt inlägg.. Jävla Greys!
Alla har något bra,nåt som andra vill ha. Ni är värda allt som livet kan ge.
Kommentarer
Postat av: emma
hej emelie. jag brukar läsa din blogg, och läste detta om din far: jag vet hur du känner dig, att ha en dålig förälder. Jga har världens bästa pappa men ingen mamma. Ser henne inte osm det iaf, har ingen kontakt med henne heller. Så du är inte ensam, jag vet hur det känns. Mina tankar hos dig, jag vet att du är stark! Glöm inte att du är det! kram emma karlsson
Trackback