7/11 - del 2
Källarn.
Vet inte vart jag ska börja.. skulle gå ner i källarn och leta efter nånting, råkade titta i ett gammalt anteckningsblock. Gamla sms från 3-4 år tillbaka... bara kände hur tårarna rann... kollade igenom fotoalbumet... saknaden av dom alla växte... vad mycket människor man har stått SÅ nära som man nu inte ens ägnar en blick åt på stadens gator. Jag mår så illa.
Hittade ett till block kluddat med sms.. alla gulliga sms som man nu förstår bara var lögn, bara påhitt för att jag skulle bli lurad. Jag tycker så jävla synd om mig själv som gått igenom allt som jag läst idag. Vem var den tjejen? Vart fick hon den kraften ifrån? Vad gav henne styrka att kliva ur sängen på mornarna?
Sakerna jag läser i dom där böckerna är så mörka så jag satt där helt stum och bara grät.
Jag vet inte vad som händer med mig just nu, jag vill bara att allt ska vara som vanligt. När kommer allt bli så? När kommer jag förstå vad jag ska göra för att bli en av alla andra?
Jag är rädd för att vara ledsen. jag är rädd för vad dom runt omkring mig tycker om mig när jag är ledsen. Jag är så oerhört rädd att mista något som kanske är min räddning. Jag borde inte ens skriva allt det här för att jag är så rädd. Men jag vet inte vart eller till vem jag ska vända mig. Jag måste få uttrycka mig. Jag orkar inte prata med någon för då får jag ändå inte fram det jag vill. Jag vet ju inte ens vad det är jag vill. Jag fattar ingenting, jag är bara så ledsen. Om jag bara visste vad jag kunde göra för att få bort känslan skulle jag göra det.
Har varit ledig en dag och saknar jobbet som om jag inte varit där på flera veckor..
Jag vill bli stark igen. Vet bara inte vart jag ska söka efter styrkan?
Hjälp.
Emelie.
Vet inte vart jag ska börja.. skulle gå ner i källarn och leta efter nånting, råkade titta i ett gammalt anteckningsblock. Gamla sms från 3-4 år tillbaka... bara kände hur tårarna rann... kollade igenom fotoalbumet... saknaden av dom alla växte... vad mycket människor man har stått SÅ nära som man nu inte ens ägnar en blick åt på stadens gator. Jag mår så illa.
Hittade ett till block kluddat med sms.. alla gulliga sms som man nu förstår bara var lögn, bara påhitt för att jag skulle bli lurad. Jag tycker så jävla synd om mig själv som gått igenom allt som jag läst idag. Vem var den tjejen? Vart fick hon den kraften ifrån? Vad gav henne styrka att kliva ur sängen på mornarna?
Sakerna jag läser i dom där böckerna är så mörka så jag satt där helt stum och bara grät.
Jag vet inte vad som händer med mig just nu, jag vill bara att allt ska vara som vanligt. När kommer allt bli så? När kommer jag förstå vad jag ska göra för att bli en av alla andra?
Jag är rädd för att vara ledsen. jag är rädd för vad dom runt omkring mig tycker om mig när jag är ledsen. Jag är så oerhört rädd att mista något som kanske är min räddning. Jag borde inte ens skriva allt det här för att jag är så rädd. Men jag vet inte vart eller till vem jag ska vända mig. Jag måste få uttrycka mig. Jag orkar inte prata med någon för då får jag ändå inte fram det jag vill. Jag vet ju inte ens vad det är jag vill. Jag fattar ingenting, jag är bara så ledsen. Om jag bara visste vad jag kunde göra för att få bort känslan skulle jag göra det.
Har varit ledig en dag och saknar jobbet som om jag inte varit där på flera veckor..
Jag vill bli stark igen. Vet bara inte vart jag ska söka efter styrkan?
Hjälp.
Emelie.
Kommentarer
Postat av: annaida
Ta en dag i taget och tillåt dig själv att gråta, det är nog det bästa. Omge dig med de människor du tycker mest om, litar på bäst och som får dig att må bra. Man f å r gråta och vara hjälplös ibland, det är bara så otroligt starkt av dig att våga visa, det är det inte många som gör! Tänker på dig gumman och hoppas du mår bra snart igen! för i helgen ska vi ha riktigt kul! Kram kram
Postat av: Petra
Du klarar det vännen! vi får kämpa med våra problem. Vi är starka och klarar det. Det är jag helt övertygad om. Vi får ta stöd av varandra dom dagarna det är jobbigt! :)
Trackback