7/10
Det känns bra nu.
Överkom en "stressattack" på jobbet idag. Luften satt fast i strupen, kändes som jag hade ett halsband alldeles för tajt om ni förstår vad jag menar, yrseln kom, oroligheten.. men jag fortsatte jobba, klarade mig. det gick över. vilken lättnad att äntligen veta att det faktist bara är att jobba på så försvinner det. jag hoppas det är så jämt.. för jag vill verkligen må bra. När jag cyklade hem kom jag och tänka på den där kvällen, torsdan när det var gocarten och jag va sjukskriven, när jag följde karin till soloseum bara för att få frisk luft.. när jag kunde va ute första gången och andas och må någorlunda bra. När vi satt nedanför våran port på dom där plastgrejern och jag va såå sjukt glad att jag kunde va ute. den känslan får mig att le bara jag tänker på den.
Det finns en person som får andra runt mig att bli stötta och lite småledsna tror jag, jag vet inte om personen i fråga märker detta själv när den använder det tonfallet. Men det är så konstigt för jag har aldrig fått ett enda illa ord mot mig utav denne men samtidigt så hör jag ju hur denne beter sig mot dom andra. och det gör ont i mig men tids nog kommer det nog komma fram utan att jag lägger mig i förhoppningsvis. Personen är ju så oerhört go och mysig annars. ¨
Förut på min rast på jobbet så satt jag ute och tog en cig och andades utav den härliga höstluften. Min enda tanke va, varför varför gjorde inte Gud hjärnan och hjärtat mer sammansatta. Varför kan man inte bestämma mer över sin kropp och sina känslor än vad man gör. Om människan ändå skulle bli en perfektvarelse så hade Han väl kunnat gjort oss riktigt ordenligt perfekta från början? Tål att tänkas på...
Jaja. Nu ska jag lägga mig i sängen och fortsätta kolla desperate housewives säsong 2, snart är jag ikapp tvn :) haha bara ett bar 10tal avsnitt kvar ;)
Godnatt och sov så gott.
Emelie.
Överkom en "stressattack" på jobbet idag. Luften satt fast i strupen, kändes som jag hade ett halsband alldeles för tajt om ni förstår vad jag menar, yrseln kom, oroligheten.. men jag fortsatte jobba, klarade mig. det gick över. vilken lättnad att äntligen veta att det faktist bara är att jobba på så försvinner det. jag hoppas det är så jämt.. för jag vill verkligen må bra. När jag cyklade hem kom jag och tänka på den där kvällen, torsdan när det var gocarten och jag va sjukskriven, när jag följde karin till soloseum bara för att få frisk luft.. när jag kunde va ute första gången och andas och må någorlunda bra. När vi satt nedanför våran port på dom där plastgrejern och jag va såå sjukt glad att jag kunde va ute. den känslan får mig att le bara jag tänker på den.
Det finns en person som får andra runt mig att bli stötta och lite småledsna tror jag, jag vet inte om personen i fråga märker detta själv när den använder det tonfallet. Men det är så konstigt för jag har aldrig fått ett enda illa ord mot mig utav denne men samtidigt så hör jag ju hur denne beter sig mot dom andra. och det gör ont i mig men tids nog kommer det nog komma fram utan att jag lägger mig i förhoppningsvis. Personen är ju så oerhört go och mysig annars. ¨
Förut på min rast på jobbet så satt jag ute och tog en cig och andades utav den härliga höstluften. Min enda tanke va, varför varför gjorde inte Gud hjärnan och hjärtat mer sammansatta. Varför kan man inte bestämma mer över sin kropp och sina känslor än vad man gör. Om människan ändå skulle bli en perfektvarelse så hade Han väl kunnat gjort oss riktigt ordenligt perfekta från början? Tål att tänkas på...
Jaja. Nu ska jag lägga mig i sängen och fortsätta kolla desperate housewives säsong 2, snart är jag ikapp tvn :) haha bara ett bar 10tal avsnitt kvar ;)
Godnatt och sov så gott.
Emelie.
Kommentarer
Trackback