Emelie

Singel.

Ja, det är väl nåt man nästan aldrig skriver om egentligen? Hur det är att vara singel.. Ska jag vara ärlig straight from the heart så älskar jag det! Jag kan inte tänka mig nåt annat i mitt liv just nu. Jag hade en period när jag kände att jag bara ville ha pojkvän, det va allt jag önskade mig då. Men istället läste jag några atriklar om att folk som har förhållande ångrar sig så himla mycket att dom inte tog tillvara på den tiden dom va singlar. Och jag läste även nån artikel om att manska va stolt och göra allt roligt man inte kommer göra "sen".. Så detta stärkte mig och jag förstår att folk kanske har svårt att förstå, men jag trivs skitbra som singel. Självklart finns det kvällar när man vill mysa ner i nåns famn och känna "han är min, bara min". Men den känslan är inte tillräckligt stark för att få mig att inte trivas som singel. Att får göra precis vad man vill, när man vill, hur man vill. Jag menar inte att alla sambos osv inte får göra saker för sina partnes, jag säger bara att man då överväger beslutet.. "hmm, ska jag följa med tjejerna ikväll eller ska jag mysa med ***** istället?", "vill jag verkligen åka iväg till spanien i en vecka med tjejerna utan honom, blir han arg, kommer jag sakna honom för mycket?"... osv osv... ni förstår.. Jag vet att det finns någon/några därute som passar för mig, men inte just nu. För just nu har jag the time of my life, och det är inget jag vill släppa riktigt än. Sen är det ju inte mitt fel om han helt plötsligt står där en dag. Då är det ju bara att köra liksom. Men det är inget jag känner mig stressad över eller så, jag har det bra som jag har. JAg kommer ihåg när jag så såhär till en vän "och när i helvete skulle jag ha tid för pojkvän?".. då sa hon "man tar sig tid." .. och då tänkte jag.. Det är ju det jag säger, man måste offra så mycket. Och det vill inte jag. Jag vill vara själv ibland. Jag vill fatta mina egna beslut. Jag vill vara singel, jag älskar det!