12/2 - del2
Tänk om.
Idag har jag tittat på bilder från när jag var liten. Det är bilder som jag inte sett på över 10 år så jag minns inte speciellt mycket ifrån dom. Endel saker som jag ser på bilderna får mig att vilja minnas. Men det albumet jag tog med hem idag innehöll bara bilder från när jag var 0-2 år ungefär så jag ska väl inte minnas speciellt mycket saker. Men man tycker ju att man borde minnas att man har sett bilderna. Men nej, det var raderat ur minnet. Och kanske tur är väl det. Jag vet inte om jag hade pallat det för länge sen. Men nu gör jag det. Nu klarar jag av att förstå att livet blev som det blev.
Men mina tankar snurrar, tänk om. Det finns många saker som hade kunnat vara annorlunda. När man ser på dessa bilder så ser vi ut som vilken vanlig familj som helst, jag förstår inte hur hon klarade det så bra. Något som jag blev förvånad och glad över var att se att jag faktist har min mammas näsa, jag har alltid trott att det varit pappas och därför mått rätt dåligt över det. Jag vill inte ha med mig han vart jag än går. En till sak som gjorde att jag började le va när jag såg sista kortet. Det var på mig och min rosa stora björn, den hade jag helt glömt bort. Jag vet att den funnits i en låda i pappas förråd för länge sen, men man vågar väl inte hoppas på att den finns kvar. Jag förundrades över att se att mamma log på en hel del kort, vem är det som har tagit dom?
Jag förundrades även över ett kort när pappa håller mig i sin famn och jag drar i hans läpp och vi ser ganska lyckliga ut båda två. Det är sådana stunder jag blir avundsjuk på mig själv. Tänk om man kunde få ha en pappa nu också. En riktig en.
Tänk om.
Tänk om mamma inte hade funnits, vad hade hänt med oss då? Vart hade vi varit då?
Tänk om.
Tänk om mamma hade lyssnat på mormor och morfar den där sommaren när jimmy var ett år och magnus tre och dom sa att hon skulle lämna pappa, då hade ju inte jag funnits.
Tänk om.
Tänk om pappa hade klarat sig från missbruket, vad hade då hänt? Hade vi varit en stor lycklig familj än idag?
Tänk om.
Jag vet att man inte ska tänka så men jag kan inte göra annat.
Sånna här dagar önskar jag bara att jimmy & magnus satt här med mig och grät.
Emelie.
Idag har jag tittat på bilder från när jag var liten. Det är bilder som jag inte sett på över 10 år så jag minns inte speciellt mycket ifrån dom. Endel saker som jag ser på bilderna får mig att vilja minnas. Men det albumet jag tog med hem idag innehöll bara bilder från när jag var 0-2 år ungefär så jag ska väl inte minnas speciellt mycket saker. Men man tycker ju att man borde minnas att man har sett bilderna. Men nej, det var raderat ur minnet. Och kanske tur är väl det. Jag vet inte om jag hade pallat det för länge sen. Men nu gör jag det. Nu klarar jag av att förstå att livet blev som det blev.
Men mina tankar snurrar, tänk om. Det finns många saker som hade kunnat vara annorlunda. När man ser på dessa bilder så ser vi ut som vilken vanlig familj som helst, jag förstår inte hur hon klarade det så bra. Något som jag blev förvånad och glad över var att se att jag faktist har min mammas näsa, jag har alltid trott att det varit pappas och därför mått rätt dåligt över det. Jag vill inte ha med mig han vart jag än går. En till sak som gjorde att jag började le va när jag såg sista kortet. Det var på mig och min rosa stora björn, den hade jag helt glömt bort. Jag vet att den funnits i en låda i pappas förråd för länge sen, men man vågar väl inte hoppas på att den finns kvar. Jag förundrades över att se att mamma log på en hel del kort, vem är det som har tagit dom?
Jag förundrades även över ett kort när pappa håller mig i sin famn och jag drar i hans läpp och vi ser ganska lyckliga ut båda två. Det är sådana stunder jag blir avundsjuk på mig själv. Tänk om man kunde få ha en pappa nu också. En riktig en.
Tänk om.
Tänk om mamma inte hade funnits, vad hade hänt med oss då? Vart hade vi varit då?
Tänk om.
Tänk om mamma hade lyssnat på mormor och morfar den där sommaren när jimmy var ett år och magnus tre och dom sa att hon skulle lämna pappa, då hade ju inte jag funnits.
Tänk om.
Tänk om pappa hade klarat sig från missbruket, vad hade då hänt? Hade vi varit en stor lycklig familj än idag?
Tänk om.
Jag vet att man inte ska tänka så men jag kan inte göra annat.
Sånna här dagar önskar jag bara att jimmy & magnus satt här med mig och grät.
Emelie.
Kommentarer
Trackback