5/2

Det fanns en tid då jag sa..

Jag har alltid sagt "så länge jag trivs på maxi tänker jag vara kvar där, och sen, den dagen jag inte trivs, då ska jag försöka göra nåt annat. Det finns ju ingen anledning att sluta med något man trivs så bra med."
Jag måste gå vidare.. Jag pallart inte. Att aldrig få en trygghet. Jag älskar mina arbetskamrater men jag tror ändå inte det räcker. Och jag hoppas innerligt att dom finns kvar i mitt liv även om jag tar klivet ut. Nu är bara frågan, what to do?.. Vi säger såhär, har jag inte hittat något bättre innan hösten så får jag helt enkelt ta tag i livet och börja plugga. Fan, kommer sakna stället så.


Vet ni vad som hände idag?? :)
Det hängde en blombukett inslagen på min dörr när jag kom hem, öppnade och där i låg en tav dom finaste buketter jag sett. "TACK, för att du finns. kram emelie"... Får man ge en tår?.. Älskar dig röva mi.

Annars har dagen varit normal,jobbade förmiddag, hade ont i ryggen och kunde knappt göra något, tack pillan för att du finns. Va irriterad/glad om vart annat. Önskar allt kunde va som förut på maxi, det kommer aldrig bli sig likt.
sen åkte jag iaf hem till kristin, där bjöds det på mat.. gott. Sen har vi hängt hela dan, skrattat mycket och haft det skönt. Blev lite vin och så på kvällen, även linda och hanna dök upp. Mycket trevligt tycker jag.

Till slut blev även denna dag bra. Börjar få ont i magen att sommaren är här snart bara. Vill inte det.


Johansson & Gustafsson on tour 2007.

image111

Emelie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback