Emelie

Released.

Det har jag valt att kalla min dröm jag hade inatt.. Ni ska få ett urdrag ur den sista mest avgörande biten.
Tänk er torget här nere utanför pressbyrån en kall vinternatt, ungefär som nyår va här förr. ycket folk, mycket ljud, mycket fylla.

"En gammal killkompis kramar om mig bakifrån och vi går frammåt så medans vi pratar om massa olika saker, jag ler men det känns obehagligt för jag har en känsla att han snart kommer stå där. Mycket riktigt, framför mina ögon blottas nu hans ansikte och han ger mig en blick som skulle kunna döda. Tidigare i drömmen har han satt mig i svåra situationer, som vanligt. Så nu går jag rakt fram och skriker att han ska vara ärlig mot mig. Hans enda mening lyder, "jag har inte knarkat, jag har inte knarkat." Hans pupiller tittar på mig på ett sätt som gör mig otroligt arg. Det bubblar i kroppen på mig och jag märker inte folket som hopat sig bakom oss. Jag tar ett starkt grepp om hans tshirts krage, drar honom närmare mig, ser honom djupt i ögonen, mina läppar rör sig "när i helvete ska du sluta ljuga ditt jävla slan."  Han hånflinar sådär som bara han kan. "Lyssna på mig, jag har ju inte knarkat säger jag ju." .. Ilskan bubblar i kroppen på mig och medans min vänstra hand håller hårt om hans höft ändrar jag placeringen på min högra hand och tar nu ett starkt grepp runt hans hals och trycker upp honom mot glasväggen. Jag skriker nu "din jävla knarkare, fattar du inte vad fan du håller på med." Jag är så otroligt arg. Jag känner hur jag ger igen. Alla gånger. Jag bara pressar tummen lite till mot hans hals. Jag vill bara klämma sönder den. Men då kommer faktist polisen. Jag tror dom ska ta han. Men i nån konstig surrealistisk värld så är det mig dom drar bak händerna på och kedjar fast med bojor. Allt går som i slow motion och jag har nog inte riktigt förstått vad som hänt förrän dom kastar in mig i den kalla, mörka, tomma cellen."

Emelie.