27/1 - del2
Skön helg.
Osloborna kom. Först den ena, sen den andra. Vi skrattade, grät, söp, åt och umgicks. Helgen som gått har varit underbar.
Jag orkar nog inte skriva allt nu men måste få ner lite saker som har hänt..
Som jag tidigare nämnt så har jag och mojje blivit kompisar över jul (min låtsaspappa som jag inte riktigt kommit överens med på 11 år).. Vi spelade yatzy tillsammans med M&M i lördags bara vi fyra och hade skitkul. Jag har även visat lite saker på datorn åt morgan som jag aldrig hade ansträngt mig att göra förr. Han sa även något igår kväll som betyder något förbannat mycket.. Ungefär såhär lät det:
"Det finns tre emelie:
Den som va ihop med dante som jag inte vill veta av.
Den som va ihop med tobbe och inte va sig själv.
Och så finns det en emelie nu som är singel och är en go och glad tjej."
Ungefär så lät det och jag kände hur mina ögonglober fylldes men pratade snabbt bort det. Vi alla i stora tjocka familjen hade det så trevligt.
En sak hände idag som är väldigt stor för mig. Nu snckar vi VÄLDIGT stor. Jag trodde aldrig mer jag skulle få se dom. Jag måste dra en snabb resumé först så ni förstår varför detta betyder så mycket för mig.
När min mamma och pappa skildes så hände det över en dag, mamma tog det mesta hon fick med sig och stack (vilket inte var någonting nästan). Hon fick endast med sig våra dopbilder. Inte en endaste familje film, inte ett endaste kort, inte våra första år böcker. Detta har mamma gråtit många gånger över kan jag säga, även fast hon inte sagt det till mig. Men såpass väl känner jag henne. Hon har pratat om korten och filmerna många gånger dessa 12 år som gått. Det är även såhär att jag (som kanske inte många vet) minns ingenting från min barndom. Jag har ingen aning om några känslor jag haft eller hur en vanlig dag kunde se ut. Allt är svart. Saker som jag kanske berättat för er som jag gjort är saker som mamma berättat för mig. Jag minns ingenting. Att jag någon gång skulle få se våra hemfilmer och få veta vem jag var när jag var liten trodde jag aldrig skulle hända. Pappa har även sagt flertal gånger att filmer spelats över och att kort har slängts. Att veta att man aldrig mer ska få se ett kort på sig själv när man va liten har varit svinjobbigt men något man kommit över. Men mamma pratade om det senast igår när hon tog fram dom tre tunna dopkorten hon hade på oss. Vi visste alla att detta var det enda vi kunde få se på oss. Vi visste det och har lärt oss leva med det.
Så kom dagen idag. Magnus va hemma hos pappa och skulle hämta ett strykjärn. Jag skjutsade mamma och barna till badhuset och sen åkte jag och hämtade M&M som stog utanför pappa. Med en stor kartong och endel påsar. Han ställer in det i bilen och säger "Nu kommer mamma bli glad va." .. jag frågar vad det är och han säger att där i ligger varenda kort och varenda film som finns på oss. Allt är kvar och välbehållet. (Nu grinar jag). Jag sitter med öppen mun och bara "va?".. Jag kan inte tro att det är sant. Jag kan fortfarande inte tro det. Magnus hade helt enkelt bara bestämt sig för att fixa detta åt oss och han gjorde det. Det är helt sjuk känsla. Mamma bara gapade. Jag trodde hon skulle gråta men jag vet att hon kommer göra det imorn när hon sätter sig och tittar på korten och förstår att hon håller dom i sin hand. JAg gråter nu av lycka både för min och definitivt för mammas skull. 12 år. Utan några minnen. 12 år.
Det blev så känsligt nu så jag orkar inte skriva mer. Helgen har varit bra och jag är så glad för att jag har min familj för dom betyder allt. Och lite till.
Emelie.
Osloborna kom. Först den ena, sen den andra. Vi skrattade, grät, söp, åt och umgicks. Helgen som gått har varit underbar.
Jag orkar nog inte skriva allt nu men måste få ner lite saker som har hänt..
Som jag tidigare nämnt så har jag och mojje blivit kompisar över jul (min låtsaspappa som jag inte riktigt kommit överens med på 11 år).. Vi spelade yatzy tillsammans med M&M i lördags bara vi fyra och hade skitkul. Jag har även visat lite saker på datorn åt morgan som jag aldrig hade ansträngt mig att göra förr. Han sa även något igår kväll som betyder något förbannat mycket.. Ungefär såhär lät det:
"Det finns tre emelie:
Den som va ihop med dante som jag inte vill veta av.
Den som va ihop med tobbe och inte va sig själv.
Och så finns det en emelie nu som är singel och är en go och glad tjej."
Ungefär så lät det och jag kände hur mina ögonglober fylldes men pratade snabbt bort det. Vi alla i stora tjocka familjen hade det så trevligt.
En sak hände idag som är väldigt stor för mig. Nu snckar vi VÄLDIGT stor. Jag trodde aldrig mer jag skulle få se dom. Jag måste dra en snabb resumé först så ni förstår varför detta betyder så mycket för mig.
När min mamma och pappa skildes så hände det över en dag, mamma tog det mesta hon fick med sig och stack (vilket inte var någonting nästan). Hon fick endast med sig våra dopbilder. Inte en endaste familje film, inte ett endaste kort, inte våra första år böcker. Detta har mamma gråtit många gånger över kan jag säga, även fast hon inte sagt det till mig. Men såpass väl känner jag henne. Hon har pratat om korten och filmerna många gånger dessa 12 år som gått. Det är även såhär att jag (som kanske inte många vet) minns ingenting från min barndom. Jag har ingen aning om några känslor jag haft eller hur en vanlig dag kunde se ut. Allt är svart. Saker som jag kanske berättat för er som jag gjort är saker som mamma berättat för mig. Jag minns ingenting. Att jag någon gång skulle få se våra hemfilmer och få veta vem jag var när jag var liten trodde jag aldrig skulle hända. Pappa har även sagt flertal gånger att filmer spelats över och att kort har slängts. Att veta att man aldrig mer ska få se ett kort på sig själv när man va liten har varit svinjobbigt men något man kommit över. Men mamma pratade om det senast igår när hon tog fram dom tre tunna dopkorten hon hade på oss. Vi visste alla att detta var det enda vi kunde få se på oss. Vi visste det och har lärt oss leva med det.
Så kom dagen idag. Magnus va hemma hos pappa och skulle hämta ett strykjärn. Jag skjutsade mamma och barna till badhuset och sen åkte jag och hämtade M&M som stog utanför pappa. Med en stor kartong och endel påsar. Han ställer in det i bilen och säger "Nu kommer mamma bli glad va." .. jag frågar vad det är och han säger att där i ligger varenda kort och varenda film som finns på oss. Allt är kvar och välbehållet. (Nu grinar jag). Jag sitter med öppen mun och bara "va?".. Jag kan inte tro att det är sant. Jag kan fortfarande inte tro det. Magnus hade helt enkelt bara bestämt sig för att fixa detta åt oss och han gjorde det. Det är helt sjuk känsla. Mamma bara gapade. Jag trodde hon skulle gråta men jag vet att hon kommer göra det imorn när hon sätter sig och tittar på korten och förstår att hon håller dom i sin hand. JAg gråter nu av lycka både för min och definitivt för mammas skull. 12 år. Utan några minnen. 12 år.
Det blev så känsligt nu så jag orkar inte skriva mer. Helgen har varit bra och jag är så glad för att jag har min familj för dom betyder allt. Och lite till.
Emelie.
Kommentarer
Trackback