12/5 - del2
Börjar hitta mig själv igen.
Efter nästan ett år börjar jag bli återställd. Jag börjar känna mig "normal" igen. Det har varit så mycket det här året som har hänt. Mycket roligt och även mycket jobbigt. Men nu känns det som allt börjar ordna upp sig lite. Något som fortfarande är lite jobbigt bara förutom jobbet är att man umgås med så mycket olika folk. Det är så svårt att hänga med på allt kul som händer när det alltid krockar saker. Så måste ju alla känna? Man måste alltid "välja bort" något eller några. Även fast dom vet att jag gärna hade varit med så känns det ändå konstigt på nåt sätt. Man missar så mycket fast man är ändå med om så mycket. Är det nån som förstår vad jag pratar om? När man känner sig så lost så är det svårt att hitta fotfäste. En stabil punkt som bara finns där. Jag funderar på om man ska ta och hitta en sån. Men det blir ju svårt, till hösten dyker det upp desto fler människor i mitt liv. Hur ska man hinna med allt? Jaja, jag försöker ta en dag i taget numer. Blir inte lika uppstressad som förr, även om det fortfarande finns i mig. Men nu kan jag iallafall köra bil helt själv på stora vägar jättefort och utan att bli yr en endaste gång, det känns som en oerhörd lättnad. Jag vet att det kan bli uttjatat men jag tror inte ni kan förstå vad skönt det känns. Jag har på något konstigt sätt lärt mig vad jag ska göra om det kommer igen. Och det känns bra. Men det finns fortfarande mycket saker som kan bli bättre i livet, men det kommer väl.
Nu ska jag krypa ner i sängen, ska upp tidigt imorn och köra jimmys bil till verkstan, sen vet jag faktist inte vad jag ska göra. Skulle behöva storstäda, men jag orkar nog inte. Något som definitivt BLIR är träning.
Sängen, here I come!
Emelie.
Efter nästan ett år börjar jag bli återställd. Jag börjar känna mig "normal" igen. Det har varit så mycket det här året som har hänt. Mycket roligt och även mycket jobbigt. Men nu känns det som allt börjar ordna upp sig lite. Något som fortfarande är lite jobbigt bara förutom jobbet är att man umgås med så mycket olika folk. Det är så svårt att hänga med på allt kul som händer när det alltid krockar saker. Så måste ju alla känna? Man måste alltid "välja bort" något eller några. Även fast dom vet att jag gärna hade varit med så känns det ändå konstigt på nåt sätt. Man missar så mycket fast man är ändå med om så mycket. Är det nån som förstår vad jag pratar om? När man känner sig så lost så är det svårt att hitta fotfäste. En stabil punkt som bara finns där. Jag funderar på om man ska ta och hitta en sån. Men det blir ju svårt, till hösten dyker det upp desto fler människor i mitt liv. Hur ska man hinna med allt? Jaja, jag försöker ta en dag i taget numer. Blir inte lika uppstressad som förr, även om det fortfarande finns i mig. Men nu kan jag iallafall köra bil helt själv på stora vägar jättefort och utan att bli yr en endaste gång, det känns som en oerhörd lättnad. Jag vet att det kan bli uttjatat men jag tror inte ni kan förstå vad skönt det känns. Jag har på något konstigt sätt lärt mig vad jag ska göra om det kommer igen. Och det känns bra. Men det finns fortfarande mycket saker som kan bli bättre i livet, men det kommer väl.
Nu ska jag krypa ner i sängen, ska upp tidigt imorn och köra jimmys bil till verkstan, sen vet jag faktist inte vad jag ska göra. Skulle behöva storstäda, men jag orkar nog inte. Något som definitivt BLIR är träning.
Sängen, here I come!
Emelie.
Kommentarer
Trackback