1/9 - del2
En lycklig Semlan.
Dom där bussresorna man har till och från karlstad hela tiden är bra för sinnet. Jag hinner fundera en hel del över livet och ofta bara märker man hur man sitter med ett stort leende. Nu på vägen hem så kom jag och tänka på Maxi. Jag saknar det. Fast inte så mycket som jag trodde. Det kanske kommer sen. Just nu känns det fortfarande skönt att gå i sina egna kläder (läs: Nolletröja!) hehe.. Men jaa, jag trivs. Sköna människor, roliga aktiviteter, alkohol, bra väder. För tillfället är allt på topp.
Idag har varit en ganska känslosam dag, hämtade hem en låda med gamla fotografier från pappas hem. Stora foton som man har sett hänga på hans vägg i alla tider. Foton när vi varit på semestrar ihop. Mycket känslor som sagt. Men även ganska mycket glada känslor. Det låg foton i den där lådan som jag aldrig trodde jag skulle få se igen. Jag visste inte ens om dom fanns kvar. En speciell Skara Sommarland resa som jag, pappa och bröderna gjorde. Innan vi ska åka så har jag och pappa tagit "pose-kort" hemma i köket när vi posar med olika livsmedel. Jag står bl.a. med en knippe bananer och nån kexpåse.. Dom bilderna har jag letat efter i fem-sex år nu. Har alltid trott att jag har haft dom, men tydligen låg dom i tryggt förvar. Hos pappa. Det börjar sjunka in mer och mer nu. Jag försöker att inte tänka för mycket på det nu under nolleveckorna, det kanske låter själviskt, men jag måste göra så. Jag vet inte om jag kanske kommer få en chock längre fram, eller om begravningen gjorde sitt. Vad jag iallafall vet helt säkret är att när och om det händer så finns det människor runt mig som bryr sig om mig och kommer finnas där. Men vi får hoppas semlan har en liten uns av styrkan hennes bröder tycks ha så kommer allt gå bra för henne. Dom är otroliga dom där två.
Nej, det här inlägget ska inte avslutas med något sorgligt, jag drar istället av en kampsång!
Huvud, axlar, knä å tå! PU-N-K!!!! :)
Kolla in vilka fina syskon jag har...
Emelie.
Dom där bussresorna man har till och från karlstad hela tiden är bra för sinnet. Jag hinner fundera en hel del över livet och ofta bara märker man hur man sitter med ett stort leende. Nu på vägen hem så kom jag och tänka på Maxi. Jag saknar det. Fast inte så mycket som jag trodde. Det kanske kommer sen. Just nu känns det fortfarande skönt att gå i sina egna kläder (läs: Nolletröja!) hehe.. Men jaa, jag trivs. Sköna människor, roliga aktiviteter, alkohol, bra väder. För tillfället är allt på topp.
Idag har varit en ganska känslosam dag, hämtade hem en låda med gamla fotografier från pappas hem. Stora foton som man har sett hänga på hans vägg i alla tider. Foton när vi varit på semestrar ihop. Mycket känslor som sagt. Men även ganska mycket glada känslor. Det låg foton i den där lådan som jag aldrig trodde jag skulle få se igen. Jag visste inte ens om dom fanns kvar. En speciell Skara Sommarland resa som jag, pappa och bröderna gjorde. Innan vi ska åka så har jag och pappa tagit "pose-kort" hemma i köket när vi posar med olika livsmedel. Jag står bl.a. med en knippe bananer och nån kexpåse.. Dom bilderna har jag letat efter i fem-sex år nu. Har alltid trott att jag har haft dom, men tydligen låg dom i tryggt förvar. Hos pappa. Det börjar sjunka in mer och mer nu. Jag försöker att inte tänka för mycket på det nu under nolleveckorna, det kanske låter själviskt, men jag måste göra så. Jag vet inte om jag kanske kommer få en chock längre fram, eller om begravningen gjorde sitt. Vad jag iallafall vet helt säkret är att när och om det händer så finns det människor runt mig som bryr sig om mig och kommer finnas där. Men vi får hoppas semlan har en liten uns av styrkan hennes bröder tycks ha så kommer allt gå bra för henne. Dom är otroliga dom där två.
Nej, det här inlägget ska inte avslutas med något sorgligt, jag drar istället av en kampsång!
Huvud, axlar, knä å tå! PU-N-K!!!! :)
Kolla in vilka fina syskon jag har...
Emelie.
Kommentarer
Trackback